Det är ett välkänt faktum att alla kroppar avger elektromagnetiska vågor, eller strålning, beroende på deras temperatur. När strålningen sprids transporteras även energi. Det betyder att strålningen kan användas för att mäta temperatur utan att vidröra mätobjektet. Strålningsenergin och dess karaktäristiska våglängder är i första hand beroende av temperaturen på strålningskroppen.
Den infraröda strålningen (IR) sträcker sig i ett relativt brett frekvensområde. Från ca. 750 nm som är direkt under det synliga röda ljuset till ca. 1 mm som gränsar till mikrovågsområdet. Olika material ger ifrån sig olika mycket emission i olika delar av IR-området. De flesta tillverkare av IR-temperaturmätare har valt det s.k. 3:e atmosfäriska fönstret som ligger melllan 8 μm och 14 μm. Fördelen är att de flesta material har en hög emissionsfaktor, över ett brett temperaturspann i detta område vilket gör att instrumenten kan användas i många olika applikationer.
Kan man jämföra IR-strålning med vanligt synligt ljus? Både ja och nej. Det som är jämförbart är det allmänna beteendet, som t.ex. att infallsvinkeln är lika med utfallsvinkeln vid reflektion. Det som ter sig blankt för ögat är också ofta blankt för IR-strålningen och skapar reflektion. Det kan dock vara vilseledande att dra jämförelsen för långt, t.ex. ett vanligt fönsterglas som är i det närmaste helt transparent för det synliga ljuset är det inte alls när det gäller IR-strålning. Som motsats finns det material som är ogenomskinliga för ögat men delvis transparenta för IR-strålningen.
Totalt är det tre faktorer som påverkar mätningen. Den viktigaste och vanligtvis största faktorn är emissionen vilket är den strålning som mätobjektet själv avger. Den vanligaste störfaktorn är reflektionen som är den strålning som kommer från andra källor och reflekteras till instrumentet via mätobjektet. Den tredje är transmissionen, vilket är strålning som passerar genom mätobjektet.
Eftersom olika material emitterar och reflekterar olika mycket behövs en korrrektion för att göra IR-mätningen noggrann. Denna korrektion kallas för emissionsfaktor. Som utgångspunkt har man en s.k. teoretisk svartkropp vilken har noll reflektion och transmission och har därmed emissionsfaktor 1, vilket skrivs "e = 1".
Olika materials emissionsfaktorer finns i tabeller och anges från e 0,01 till 0,99. De flesta IR-temperaturmätare har en förinställd emissionsfaktor på 0,95 vilket ger en bra noggrannhet på flertalet mätningar under +100 °C eftersom nästan alla ickemetalliska material som papper, gips, trä, gummi, sten, färg, livsmedel m.m. har en emissionsfaktor som ligger mycket nära just 0,95.
Läs också våra tips för IR-mätning